Få saker är väl så förknippade med grabbighet som fotbollsmatcher. En klar majoritet av publiken är av manligt kön och jag tror inte att man någon annanstans kan se män leva ut sin kärlek så totalt som på ståplatsläktaren på en fotbollsarena. Oavsett vilken bakgrund man har är alla där av samma anledning: de älskar sitt lag! (Förutom om man är Mats Härd. Då tror man att alla som står upp när de är på fotbollsmatch egentligen bara väntar på att få slåss.)

På samma sätt som det är självklart för den som är insatt, är det fullständigt obegripligt för den som aldrig kommit på tanken att sätta sin fot på en arena när det vankas match.

Några exempel på det är kvinnliga bekantskaper jag haft genom åren. En hängde faktiskt med mig på fotboll och begrep ingenting, en undrade hur spelarna i laget med vita byxor gjorde om de blev skitnödiga under match och en bara garvade åt mig när jag kom hem från Gävle och var lite ledsen efter att ha sett ÖIS åka ur allsvenskan.

Frågan är hur man förklarar den situationen. Går det ens att förklara? Jag tvivlar på det.